Boksamtal med skilda upplevelser i Sävar

Inger Sandberg berättar om hur samtalet kring Sune Jonssons Brobyggarna gick i Sävars PRO:s bokgrupp.

 

Vi var två grupper som hade helt skilda åsikter om boken.Ena gruppen tyckte som jag att Sune Jonsson är lika skicklig med att måla med ord som att göra bilder med kamera. Så otroligt vackra, naturliknande formuleringar att man bara måste läsa om en del meningar flera gånger.

”…broarna glänste som försilvrade strömmingsbukar i solen” ( sidan 18)

”…Ryktet slog rot och övervintrade i deras sinnen, grönt och frodigt likt skogens lingonris under snöhoparna” (s 19)

Man förundras över konsten att beskriva allt så vackert. 

Det var många härliga skrönor om livet vid brobygget och Sunne-Belle katten får en huvudroll med tre kapitel. Det var mycket som drabbade den, men kattor har ju många liv. 

Sammanfattningsrapporterna av brobygget för handlingen framåt och gör boken trovärdig på många sätt, även om många skrönor var just skrönor. Som pojken som drunknade och var under vatten i tre dagar och sen låg i koma i tre veckor. Däremot var det ett väldigt grovt och fult språk männen emellan. Det var många svordomar och hårda dialektord… Din förbannade hagaskit, ditt förbannade fävel.

Ja, så tyckte ena gruppen.

Den andra gruppen tyckte boken var hemsk, otäck och ville inte läsa ut den. Det var för mycket hårda, fula ord och våldshandlingar. Dom märkte aldrig det vackra språket och de fina ordvändningarna förrän vi läste upp dom. Och rapporterna läste dom överhuvudtaget inte.

Ja, det blev verkligen diskussioner om den här boken. Det var kul att läsa den och att den blev årets Umeåregionen läserbok.

Tyckte Inger Sandberg i Sävars PRO bokgrupp

Fridas midsommar

”Älven glittrade ljusare än vanligt, flaggorna smällde på alla finnskutorna och båtarna längs kajen och på gatorna sprang hästarna med lövruskor och gula midsommarblomster vid öronen. Folke och Frida tyckte det var roligt, ‘livare’ än vanligt.”

Det var Fridas midsommar 1885. 1888 gick det betydligt festligare till, för då kom den Blå prinsen (Prins Carl) på besök i Umeå och Frida fick göra ett besök i Sävar hos länsman. Där blev hon bjuden på middag:

”Och så åt Frida filbunke med tunnbröd och just som hon åt kom ett stort lass med ljusgröna björkar körande in på gården, och hon hörde hur tant och farbror talade om att Erik och drängen efter middagen skulle göra en stor midsommarlövsal på gården.”

Och så kom midsommardagen:

”Och så gick den stora, vackra midsommardagen i stillhet och vacker sommarfirning. Båda barnen fick följa med i kyrkan, och till middag var det bräckt lax och spenat, som i alla norrlandshem midsommardagen, och på kvällen fick de sätta upp krocketspelet på gården.”

Så firade Frida midsommar på 1880-talet. Känns traditionerna igen idag?

27 mars, 16 och 25 april: Dialekt i tal och skrift

Lars Erik Edlund berättar om västerbottenslitteraturen och dialekten. I ”Folke och Frida” använder sig Frida av dialekt i framförallt jungfru Marias språk, så här låter hon henne uttrycka sig:

”- Aldrig! sade hon. Jag ska tala om att Brita fick ungar dagen efter du farit åt Sävar. Och kom ihåg att vi har dränkt nu var eviga en, dom ryms int, vi har inte rum åt så lite som en kattong en gång!”

27 mars 18:30 Umeå stadsbibliotek
16 april 19:00 Nordmalings bibliotek
25 april 19:00 Ålidhems bibliotek, entré 20 kr

Arrangörer: Umeå stadsbibliotek, Nordmalings bibliotek, Ålidhems bibliotek, ABF Umeåregionen och Länsbiblioteket i Västerbotten
Foto: Lars Erik Edlund i berättartagen på Berättarfestivalen i Skellefteå 2010