Arkiv | mars, 2012

Samtala om konst

28 Mar

Årets andra samtalsfråga handlar om Fridas konstfunderingar. Lite kött på benen kring familjens konstnärskap i verkliga livet får du i ett tidigare inlägg här på bloggen.

Tidigt i boken åker äldsta brodern Helmer till Amerika (Frida är då bara 7 år) och syns inte till mer i berättelsen. Frida vet dock att han är bra på att måla – så bra att han en gång ska kunna måla hennes hår svart, så att hon kan bli akterstäderska på båten ”Västerbotten”. Kanske har hon ännu inte förstått sig på konst (Helmer målar ju av och inte naturen, som en ”vanlig” målare gör)? Kanske har hon helt enkelt en barnets och fantasins syn på konst som gör allting möjligt?

Wilhelm Peterson-Berger

Folke har också en konstnärsbror, ”kompostodören Villhämm”, som barnen gillar att reta. Vilhelm slänger så roligt med håret och flyger så roligt över pianots tangenter. Här låter författaren barnen agera kritiker istället för målarduk. ”- Av barn och dårar får man höra sanningen” konstaterar Vilhelm när Folke och Frida bett om förlåtelse för att de ”såg lika tokiga ut som du”. Och här passar också författaren på att lägga några uppmanande ord i Vilhelms mun: ”- Mina första kritiker, sade han, måtte all den kritik som jag sedan får komma ur lika uppriktiga hjärtan som våra små parföls!” Vem är dessa ord riktade mot, tro? Barnet, den vuxne läsaren, eller kanske de recensenter som författaren visste skulle komma att bedöma hennes eget verk?

Wårkväll vid älvfen - Bispgården

Till sist får barnen också agera analyserande betraktare av konst. Vid tvärån i Ytterhiske känner Frida igen de motiv som bröderna ofta målade, och som hänger inramade på väggen där hemma. ”- Vattnet är alltid sådär gult under brovalvet, sade hon (Frida), det ska vara sådär, för det är vackert, förstår du. – – – Ser du, sade Frida och blåste upp sig, du förstår att jag begriper mig på konst nu.” Folke hänger dock inte riktigt med i Fridas konstfunderingar: ”- Jag tycker nog att du talar så konstigt, sa han.” Han tycker att trädklättring är en konst, men där håller inte Frida med. Och här kommer vi in på de riktigt stora livsfrågorna: vad är konst? Kommer de nånsin överrens om detta, de två barnen? Folke försvarar Frida vid ett tillfälle, inför häxan i Ytterhiske. Varför gör han det? Tycker han verkligen att Frida förstår sig på konst nu?

Frida Åslund låter flera karaktärer i boken ge sin in i debatten om vad konst är. Bland annat häxan i Ytterhiske, som anser att fin konst är sånt som är värt mycket pengar. Vilken, tror du, är författarens egen syn på vad konst är? Vill hon förmedla någon viss konstsyn genom bokens berättelser eller vill hon bara sätta igång läsarens egna tankar?

Vilka fler funderingar kring olika konstformer hittar du i boken? Dela gärna med dig här på bloggen!

Foto: Wilhelm Peterson-Berger vid sitt piano (på äldre dar) samt Helmer Osslunds målning ”Wårkväll vid älvfen – Bispgården” (1901/02)

27 mars, 16 och 25 april: Dialekt i tal och skrift

27 Mar

Lars Erik Edlund berättar om västerbottenslitteraturen och dialekten. I ”Folke och Frida” använder sig Frida av dialekt i framförallt jungfru Marias språk, så här låter hon henne uttrycka sig:

”- Aldrig! sade hon. Jag ska tala om att Brita fick ungar dagen efter du farit åt Sävar. Och kom ihåg att vi har dränkt nu var eviga en, dom ryms int, vi har inte rum åt så lite som en kattong en gång!

27 mars 18:30 Umeå stadsbibliotek
16 april 19:00 Nordmalings bibliotek
25 april 19:00 Ålidhems bibliotek, entré 20 kr

Arrangörer: Umeå stadsbibliotek, Nordmalings bibliotek, Ålidhems bibliotek, ABF Umeåregionen och Länsbiblioteket i Västerbotten
Foto: Lars Erik Edlund i berättartagen på Berättarfestivalen i Skellefteå 2010

Konstnärerna Åslund

26 Mar

Den 30 oktober 1894 skrev lillasyster Frida till sin bror Elis: ”Jag har allt haft vilda idéer i sommar om att på något vis få tag i oljefärger, för att få ta itu med att måla på egen hand. Det skulle ha varit så liffens, för af vattenfärger tycker jag att det aldrig blir något stiligt. Och förresten har jag inte så’na färger heller.”

En oljemålning av Frida finns i Västerbottens museums samlingar, den föreställer Backens kyrka, men tillkomståret är okänt. Hon målade en hel del i sin ungdom och fick också flera målningar sålda. Kanske finns det umebor idag som äger några av dem?

Storebror Elis utbildade sig inom konstyrket i Stockholm, Köpenhamn, München, Rom och London. Till en början sysslade han med landskapsmåleri i norra Sverige, men bosatte sig så småningom i Stockholm där han blev en erkänd porträttmålare. Bland hans kunder fanns bland andra Gustaf V och ärkebiskop Nathan Söderblom. Detta porträtt av skådespelerskan Tora Teje är målat i hans ateljé i Djursholm 1928 och ingår i Dramatens tavelsamling.

Äldste brodern, Helmer, som senare bytte Å mot O och kom att heta Osslund, blev dock den mest kända konstnären bland syskonen. Det finns flera biografier att låna om Helmer Osslund på biblioteket. Även om också han ägnade sig mycket åt porträttmåleri var det som landskapsmålare han blev mest känd. Han arbetade även åt både Gustavsberg och Höganäs och designade keramikföremål.

I ett brev till Helmer, skrivet under något av 1900-talets tre första år, undrar Frida: ”Hur mås? Mig mår förträffligt. Hur går det med mina undersköna porträtt? Med mitt charmanta blåa hår, som jag ej höll på att komma helskinnad från H-sand för.” Målningen hon syftar på kom att få namnet ”Röda lockar” och ägs idag av Sollefteås konststiftelse.

Frida avundades sina konstnärsbröder, som fick resa så mycket och se så mycket och måla så mycket. Hon var också en stor beundrare av dem båda, och en ivrig samlare av deras konst. Efter hennes död auktionerades dock alla tavlor ut. Bröderna hade det å andra sidan ganska skralt ekonomiskt, och Frida fick ofta rycka in och hjälpa dem ur knipor med de pengar hon fick för sina böcker och noveller. Och hon hjälpte både Helmer att få tavlor sålda och Elis att få kunder till sin ateljé, för att hålla deras verksamheter igång.

”Jo, du och din bror äro mig ena ljusa fåglar, ni lofva rundt och hålla tunt. Kanske herrn vördigas anstränga sin hjärna och leta upp ur minnets mest förgömda kamrar att du har lofvat mig en tavla med första ångbåt. Det måste vara särdeles kallt i hufvudstaden eftersom det synes, trafiken ej blifvit öppnad. – – – Jaha, nog begriper jag, att både du och (jag) Elis har alldeles ohejdat med göra, men nog kunnen I bara ‘smeta ihop’ en tafla.”

Ur ett brev från Frida i Umeå till Helmer i Stockholm runt år 1890.

Många av syskonen Åslunds målningar finns idag i privat ägo. Äger du en? Berätta gärna genom att skriva en kommentar här i bloggen! 

Foto: Västerbottens museum, Kungliga Dramatiska teatern, Peter Larsson/Sollefteå kommun
De citerade breven finns i Helmer Osslunds arkiv på Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek

Tidskriften Västerbotten ägnar årets första nummer åt Frida

23 Mar

Västerbotten - Frida Åslund

Västerbottens museums tidskrift ”Västerbotten” ägnar sitt första nummer 2012 åt Frida: ”Frida Åslund – författaren”.

Västerbottens museums webbplats finns tidskriftsnumret att ladda hem och läsa i sin helhet.

Vad läser vi 2013?

23 Mar

Trots att vi precis kommit igång med 2012 års Umeåregionen läser är det redan dags att börja tänka på vilken bok vi vill läsa 2013. Detta för att planeringen tar ganska lång tid.

Vi håller nu på att samla ihop personer som är intresserade av att arbeta med Umeåregionen läser 2013, en så kallad idégrupp. Vill du vara med, eller har förslag på någon du tycker bör vara med – hör av dig till oss!

Vi håller också på att undersöka vilka möjliga kanditater det finns för 2013 års bok, och till det behöver vi DIN hjälp. Skicka oss ditt förslag på Umeåregionen läser-bok 2013 senast 15 april!

Kontaktuppgifter: Grubbebiblioteket, e-post: jenny.berggren@umea.se, telefon: 090-16 33 89
Eller skriv en kommentar här i bloggen!

Folkskolans läsebok, tredje klassen

20 Mar

På 1930-talet fick Frida Åslund veta av sin syster Alma att ”Folke och Frida” och ”Frida i Per-Nilsgården” hade blivit läsebok och lärobok i alla folk- och småskolor i Umeå. Det finns många umebor som kan vittna om att böckerna lästes i Umeås skolor in på 1960-talet. Därefter blev säkert stavningarna föråldrade, eftersom inga nytryck kom till.Folkskolans läsebok

Men ”Folke och Frida” var inte känd bara i Umeå. I ”Folkskolans läsebok” från 1952 ingick en del ur ”Folke och Frida” i den del i bokserien som var ämnad för tredje klass. Här nedan är ett utdrag ur den åttonde tryckningen. Texten ur boken är hämtad ur inledningen samt ur kaptilet om barnens båtfärd mot Stockholm. ”Folkskolans läsebok” har illustrerat med foton och känt sig tvungna att översätta ett par ord till rikssvenska: ”hitt´” och ”grina”. Avslutningsvis finns frågor för eleverna att diskutera kring.

Folkskolans läsebok

”Folkskolans läsebok” var indelad i olika delar, och ”Folke och Frida” ingick i den del med läsestycken som beskrev ”vår hembygd och vårt land”. 

Folkskolans läsebok, tredje klassen: Fridas och Folkes båtresa (pdf)

”Folke och Frida” på Littfest

19 Mar

Se det stora boksamtalet från Littfest i efterhand här på webben. Klicka på bilden så visas seminariet i helskärmsläge. 

 

 
 
 
 
 
Längd: 44:13 minuter
 

17 mars: Boksamtal på Littfest

13 Mar

Lena Kjersén Edman, Carl-Axel Gyllenram och Annalena Hedman samtalar med varandra och publiken om Folke och Frida

Den här mötesplatsen är en del i Littfest – Umeås internationella litteraturfestival, som anordnas i Umeå Folkets Hus den 16-17 mars.

15:00-15:45 Umeå Folkets Hus, Peterson-Berger-salen

Arrangörer: Littfest, Vindelns bibliotek, Mariehems bibliotek, Grubbebiblioteket, ABF Umeåregionen

Kajsa Reicke läser ur ”Folke och Frida”

5 Mar

Se Kajsa Reicke läsa ur ”Folke och Frida” på invigningen av ”Umeåregionen läser Folke och Frida” på Forskningsarkivet den 25 januari:

 
Se alla sju delarna på Minabiblioteks You Tube-sida.