Arkiv | Artiklar RSS feed for this section

Från Grubbebiblioteket till Brobyggarland

16 Maj

Onsdag den 15 maj åkte en fullastad buss från Grubbebiblioteket för att besöka miljöerna ur Brobyggarna. Vårt första stopp var själva spelplatsen, Tallbergsbroarna, och på vägen dit fick vi en introduktion om Sune Jonssons liv av Gunnar Balgård, och lite fakta om de tre broarna av Ann Sigfridsson. Annika Edlund från Grubbebiblioteket var vår reseledare för dagen.

IMAG1432 IMAG1435

Väl på plats fick vi buss-kaffe serverat av vår chaufför Per och en stund att gå runt och titta på broarna. Innan vi åkte vidare berättade Ann mer om hur det sett ut på byggarbetsplatsen när man byggde den mellersta bron, som är huvudpersonen i Sune Jonssons bok. Den byggdes på plats, till skillnad från den första bron från 1890-talet som fraktades dit i färdiga bitar. Runt 200 personer arbetade samtidigt runt bron, med en rad olika arbetsuppgifter, som alla beskrivs i boken.

IMAG1453

IMAG1454

IMAG1450

IMAG1441 IMAG1437

Därefter gick vår resa vidare till Nyåker, där Gunnar fortsatte sin personliga framställning av Sune Jonsson, nu med fokus på hans konstnärliga principer som fotograf och författare. Vi togs sedan väl omhand av byastugans och museets personal, som visade oss både broutställningen och tingshuset. I museet hittade vi bland annat bilder från brobyggandet, ritningar på bron, en modell av Sunne-Belle från boken och en annan på Nykers stationshus, och så foton på arbetsledaren Rolf Moberg, som är förebilden för bokens Gustaf Noréen. Och i tingshuset fanns både finkor och tingssal.

IMAG1458 IMAG1466

IMAG1456 IMAG1463

IMAG1461 IMAG1459

IMAG1474

IMAG1477

IMAG1476 IMAG1475

Vi hann också med ett besök på Nyåkers pepparkaksfabrik, och på vägen dit kunde vi skåda det gamla stationshuset i verkligheten, och jämföra med museets modell.

IMAG1468

IMAG1469

IMAG1470

IMAG1472

IMAG1473

Med på resan var bland annat författaren Åsa Moberg, som är barnbarn till Rolf Moberg, och hon berättade också lite om både farfadern och farmodern, som också förekommer i boken.

Dagen avslutades med en god lunch på Olofsfors herrgård, och därefter gick bussen tillbaka hem till Grubbe. Hemresan innehöll utlottningar av Sune Jonsson-böcker, högläsning ur Gustaf Noréens tal och lite mer fakta om järnvägen. Kring 16-tiden var vi så åter tillbaka i vår egen verklighet och kunde känna oss nöjda med både resans innehåll och dagens fina väder.

Sammanfattat av Jenny Berggren på Grubbebiblioteket.

Boksamtal med skilda upplevelser i Sävar

14 Feb
Inger Sandberg berättar om hur samtalet kring Sune Jonssons Brobyggarna gick i Sävars PRO:s bokgrupp.
 006005
Vi var två grupper som hade helt skilda åsikter om boken.Ena gruppen tyckte som jag att Sune Jonsson är lika skicklig med att måla med ord som att göra bilder med kamera. Så otroligt vackra, naturliknande formuleringar att man bara måste läsa om en del meningar flera gånger.

”…broarna glänste som försilvrade strömmingsbukar i solen” ( sidan 18)
”…Ryktet slog rot och övervintrade i deras sinnen, grönt och frodigt likt skogens lingonris under snöhoparna” (s 19)
Man förundras över konsten att beskriva allt så vackert. 

Det var många härliga skrönor om livet vid brobygget och Sunne-Belle katten får en huvudroll med tre kapitel. Det var mycket som drabbade den, men kattor har ju många liv. 

Sammanfattningsrapporterna av brobygget för handlingen framåt och gör boken trovärdig på många sätt, även om många skrönor var just skrönor. Som pojken som drunknade och var under vatten i tre dagar och sen låg i koma i tre veckor. Däremot var det ett väldigt grovt och fult språk männen emellan. Det var många svordomar och hårda dialektord… Din förbannade hagaskit, ditt förbannade fävel.

Ja, så tyckte ena gruppen.

Den andra gruppen tyckte boken var hemsk, otäck och ville inte läsa ut den. Det var för mycket hårda, fula ord och våldshandlingar. Dom märkte aldrig det vackra språket och de fina ordvändningarna förrän vi läste upp dom. Och rapporterna läste dom överhuvudtaget inte.

Ja, det blev verkligen diskussioner om den här boken. Det var kul att läsa den och att den blev årets Umeåregionen läserbok.

Tyckte Inger Sandberg i Sävars PRO bokgrupp