Tag Archives: Wilhelm Peterson-Berger

Vad hände med Folke?

22 Maj

Många är vi som undrar vad som hände med Folke, efter att boken är slut. Cuno Bernhardsson på Forskningsarkivet har plockat fram några dokument som kan kasta lite ljus över detta.

Familjen Peterson-BergerEnligt Folkräkningen 1890 bodde familjen det året i Umeå stad. Familjen bestod av pappa Olof och mamma Wilhelmina, tre söner (Wilhelm, Einar och Folke) och en dotter (Gerda). Familjen hade en piga vid namn Selma Backlund (född 1871 i Umeå landsförsamling). I ”Folke och Frida” berättar Frida att Folkes familj flyttade till Stockholm efter stadsbranden 1888, och det gjorde de också, men inte förrän 1898.

I boken ”Svenska lantmätare” står att läsa följande om Folke:

”Peterson-Berger, Folke Teodor, född 1880 i Burträsk Västerbottens län. Son till förste lantmätaren Olof Peterson och Vilhelmina Berger. Studentex i Umeå 1898. Lantmäteriexamen 1906. Tjänstgöring från 1905 vid rikets allmänna kartverk. Kartograf 1908. Förste kartograf 1939. Avgång med pension 1945.”

Vid Folkräkningen 1900 bodde fadern, modern och sonen Folke i Stockholm, på Näktergalen 1 i Hedvig Eleonora församling. Folkes yrke var vid denna tid ”studerande”, medan brodern Vilhelm, som också var skriven på adressen, var skriftställare i Ullånger.

En sista anteckning finns att hitta i ”Sveriges dödsbok”. Här framgår att Folke föddes den 29 augusti 1880 och dog den 21 februari 1976, således 95 år gammal. Han var ogift och kyrkobokförd och mantalsskriven i Vantör, Stockholms stad.

 

Samtala om konst

28 Mar

Årets andra samtalsfråga handlar om Fridas konstfunderingar. Lite kött på benen kring familjens konstnärskap i verkliga livet får du i ett tidigare inlägg här på bloggen.

Tidigt i boken åker äldsta brodern Helmer till Amerika (Frida är då bara 7 år) och syns inte till mer i berättelsen. Frida vet dock att han är bra på att måla – så bra att han en gång ska kunna måla hennes hår svart, så att hon kan bli akterstäderska på båten ”Västerbotten”. Kanske har hon ännu inte förstått sig på konst (Helmer målar ju av och inte naturen, som en ”vanlig” målare gör)? Kanske har hon helt enkelt en barnets och fantasins syn på konst som gör allting möjligt?

Wilhelm Peterson-Berger

Folke har också en konstnärsbror, ”kompostodören Villhämm”, som barnen gillar att reta. Vilhelm slänger så roligt med håret och flyger så roligt över pianots tangenter. Här låter författaren barnen agera kritiker istället för målarduk. ”- Av barn och dårar får man höra sanningen” konstaterar Vilhelm när Folke och Frida bett om förlåtelse för att de ”såg lika tokiga ut som du”. Och här passar också författaren på att lägga några uppmanande ord i Vilhelms mun: ”- Mina första kritiker, sade han, måtte all den kritik som jag sedan får komma ur lika uppriktiga hjärtan som våra små parföls!” Vem är dessa ord riktade mot, tro? Barnet, den vuxne läsaren, eller kanske de recensenter som författaren visste skulle komma att bedöma hennes eget verk?

Wårkväll vid älvfen - Bispgården

Till sist får barnen också agera analyserande betraktare av konst. Vid tvärån i Ytterhiske känner Frida igen de motiv som bröderna ofta målade, och som hänger inramade på väggen där hemma. ”- Vattnet är alltid sådär gult under brovalvet, sade hon (Frida), det ska vara sådär, för det är vackert, förstår du. – – – Ser du, sade Frida och blåste upp sig, du förstår att jag begriper mig på konst nu.” Folke hänger dock inte riktigt med i Fridas konstfunderingar: ”- Jag tycker nog att du talar så konstigt, sa han.” Han tycker att trädklättring är en konst, men där håller inte Frida med. Och här kommer vi in på de riktigt stora livsfrågorna: vad är konst? Kommer de nånsin överrens om detta, de två barnen? Folke försvarar Frida vid ett tillfälle, inför häxan i Ytterhiske. Varför gör han det? Tycker han verkligen att Frida förstår sig på konst nu?

Frida Åslund låter flera karaktärer i boken ge sin in i debatten om vad konst är. Bland annat häxan i Ytterhiske, som anser att fin konst är sånt som är värt mycket pengar. Vilken, tror du, är författarens egen syn på vad konst är? Vill hon förmedla någon viss konstsyn genom bokens berättelser eller vill hon bara sätta igång läsarens egna tankar?

Vilka fler funderingar kring olika konstformer hittar du i boken? Dela gärna med dig här på bloggen!

Foto: Wilhelm Peterson-Berger vid sitt piano (på äldre dar) samt Helmer Osslunds målning ”Wårkväll vid älvfen – Bispgården” (1901/02)