Tag Archives: Fotografi

Mars och juni-oktober: Bygga broar – fotoutställning

19 Mar

16 unga fotografer i åldern 13-18 år visar sina bildberättelser på temat ”bygga broar”. Se utställningen på Umeå stadsbibliotek eller på webben.

byggbroarutställning

Nu kan du se resultatet av fotoprojeket Bygga broar. Uppgiften var att berätta i bild, att med ett fotografi illustrera begreppet ”bygga broar”. De 31 fotografier som har kommit in visar att det går att tolka på många olika sätt. Bilderna har en stor variation och helheten är verkligen spännande.

Utställning IRL och på webben

Mellan 15 mars och 1 april 2013 visas fotografierna på en TV-skärm i Ljusgården på Umeå stadsbibliotek. Senare i sommar, juni – oktober, visas de också på Västerbottens museum i Umeå. Där är de en del av utställningen som heter just Bygga broar.

Det går också att se alla fotografierna på webben, i Minabiblioteks fotoström på Flickr.com.

Se fotoutställningen på Flickr.com (länk öppnas i nytt fönster)

Fotocollaget visar fyra exempel från utställningen, foton av: Joel Nilsson, Lucas Lärkeryd, Julia Söderling och Johanna Torstensson

Frida Åslund-utställningen vandrar vidare under hösten

10 Sep

Utställningen om Frida Åslund vandrar vidare nu under hösten. Har du missat den under våren och sommaren så hittar du fler chanser här längre ner.

Frida 12 år

Utställningen är framtagen av Grubbebiblioteket, Forskningsarkivet vid Umeå universitetsbibliotek och Västerbottens museum och innehåller unikt material reproducerat ur Frida Åslunds arkiv: brev, vykort, foton, handskrifter m.m och Frida Åslunds målning “Backens kyrka”, reproducerat ur museets samlingar. Dessutom finns originalböcker, både att beskåda och att låna – i de fall utställningen finns på ett bibliotek.

Här visas utställningen under hösten 2012:

September – Holmsunds bibliotek
Oktober – Bokia-Åkerbloms, Umeå centrum
November –  ABF Umeåregionen, Umeå centrum
December –
Januari 2013 – Sävar bibliotek

11 och 13 september: Umeå som handelsstad

5 Sep

”Det var liv och hej och ho nere vid ’Västerbotten’. Den låg redan med ångan uppe. De sista tjärtunnorna rullades från kajen över förlandgången och vinschades ned i lastrummet, när två barn slank ombord.”

Lars Flodström berättar om hur Umeå utvecklats som handelsstad under 1800-talet fram till idag.

11 september 19:00 Tegs bibliotek
13 september 15:00 Holmsunds bibliotek

Arrangörer: Tegs bibliotek, Holmsunds bibliotek och ABF Umeåregionen
Fotot är taget från vasabatarna.se

Stadsbranden i Umeå 25 juni 1888

25 Jun

Dagen efter midsommardagen, den 25 juni 1888, brann större delen av Umeå stad ner. Samma dag brann även Sundsvall. Umeås stadsbrand avslutar den utgåva av ”Folke och Frida” som vi läser tillsammans nu, 124 år efter branden. Frida var själv inte på plats under själva branden, men desto tydigare blir de kontraster hon beskriver. Den här synen mötte henne då hon återvände till Umeå från sitt besök i Sävar:

”Borta var de ljusa, vackra husen, borta var gatbjörkar och flaggstänger, borta var fest och sommar och den lugna lyckans skimmer, som Frida sett omkring staden sist. Det var en öken av nakna, brända skorstenar, svarta och hemska: det var högar av sten och bråte. Inga gator syntes, och här och där vajade brandrök över de brända ruinerna av många lyckliga hem.
   Efter älven var kajerna borta, och brända båtar drev nedför strömmen, borta var de flaggprydda storbåtarna och finnskutorna, borta liv och glädje och rörelse och arbetslust. Och runt omkring, i en vid ring ute på gårdarna och på åkrarna, såg de tält vid tält och ett myller av människor.”

Här kan du läsa mer om stadsbranden 1888:
Webbsida om sommarteatern Spelet om den stora branden
Studier i Umeå stads byggnadshistoria : från 1621 till omkring 1895 av Karin Eriksson (PDF)

Vad hände med Folke?

22 Maj

Många är vi som undrar vad som hände med Folke, efter att boken är slut. Cuno Bernhardsson på Forskningsarkivet har plockat fram några dokument som kan kasta lite ljus över detta.

Familjen Peterson-BergerEnligt Folkräkningen 1890 bodde familjen det året i Umeå stad. Familjen bestod av pappa Olof och mamma Wilhelmina, tre söner (Wilhelm, Einar och Folke) och en dotter (Gerda). Familjen hade en piga vid namn Selma Backlund (född 1871 i Umeå landsförsamling). I ”Folke och Frida” berättar Frida att Folkes familj flyttade till Stockholm efter stadsbranden 1888, och det gjorde de också, men inte förrän 1898.

I boken ”Svenska lantmätare” står att läsa följande om Folke:

”Peterson-Berger, Folke Teodor, född 1880 i Burträsk Västerbottens län. Son till förste lantmätaren Olof Peterson och Vilhelmina Berger. Studentex i Umeå 1898. Lantmäteriexamen 1906. Tjänstgöring från 1905 vid rikets allmänna kartverk. Kartograf 1908. Förste kartograf 1939. Avgång med pension 1945.”

Vid Folkräkningen 1900 bodde fadern, modern och sonen Folke i Stockholm, på Näktergalen 1 i Hedvig Eleonora församling. Folkes yrke var vid denna tid ”studerande”, medan brodern Vilhelm, som också var skriven på adressen, var skriftställare i Ullånger.

En sista anteckning finns att hitta i ”Sveriges dödsbok”. Här framgår att Folke föddes den 29 augusti 1880 och dog den 21 februari 1976, således 95 år gammal. Han var ogift och kyrkobokförd och mantalsskriven i Vantör, Stockholms stad.

 

Samtala om konst

28 Mar

Årets andra samtalsfråga handlar om Fridas konstfunderingar. Lite kött på benen kring familjens konstnärskap i verkliga livet får du i ett tidigare inlägg här på bloggen.

Tidigt i boken åker äldsta brodern Helmer till Amerika (Frida är då bara 7 år) och syns inte till mer i berättelsen. Frida vet dock att han är bra på att måla – så bra att han en gång ska kunna måla hennes hår svart, så att hon kan bli akterstäderska på båten ”Västerbotten”. Kanske har hon ännu inte förstått sig på konst (Helmer målar ju av och inte naturen, som en ”vanlig” målare gör)? Kanske har hon helt enkelt en barnets och fantasins syn på konst som gör allting möjligt?

Wilhelm Peterson-Berger

Folke har också en konstnärsbror, ”kompostodören Villhämm”, som barnen gillar att reta. Vilhelm slänger så roligt med håret och flyger så roligt över pianots tangenter. Här låter författaren barnen agera kritiker istället för målarduk. ”- Av barn och dårar får man höra sanningen” konstaterar Vilhelm när Folke och Frida bett om förlåtelse för att de ”såg lika tokiga ut som du”. Och här passar också författaren på att lägga några uppmanande ord i Vilhelms mun: ”- Mina första kritiker, sade han, måtte all den kritik som jag sedan får komma ur lika uppriktiga hjärtan som våra små parföls!” Vem är dessa ord riktade mot, tro? Barnet, den vuxne läsaren, eller kanske de recensenter som författaren visste skulle komma att bedöma hennes eget verk?

Wårkväll vid älvfen - Bispgården

Till sist får barnen också agera analyserande betraktare av konst. Vid tvärån i Ytterhiske känner Frida igen de motiv som bröderna ofta målade, och som hänger inramade på väggen där hemma. ”- Vattnet är alltid sådär gult under brovalvet, sade hon (Frida), det ska vara sådär, för det är vackert, förstår du. – – – Ser du, sade Frida och blåste upp sig, du förstår att jag begriper mig på konst nu.” Folke hänger dock inte riktigt med i Fridas konstfunderingar: ”- Jag tycker nog att du talar så konstigt, sa han.” Han tycker att trädklättring är en konst, men där håller inte Frida med. Och här kommer vi in på de riktigt stora livsfrågorna: vad är konst? Kommer de nånsin överrens om detta, de två barnen? Folke försvarar Frida vid ett tillfälle, inför häxan i Ytterhiske. Varför gör han det? Tycker han verkligen att Frida förstår sig på konst nu?

Frida Åslund låter flera karaktärer i boken ge sin in i debatten om vad konst är. Bland annat häxan i Ytterhiske, som anser att fin konst är sånt som är värt mycket pengar. Vilken, tror du, är författarens egen syn på vad konst är? Vill hon förmedla någon viss konstsyn genom bokens berättelser eller vill hon bara sätta igång läsarens egna tankar?

Vilka fler funderingar kring olika konstformer hittar du i boken? Dela gärna med dig här på bloggen!

Foto: Wilhelm Peterson-Berger vid sitt piano (på äldre dar) samt Helmer Osslunds målning ”Wårkväll vid älvfen – Bispgården” (1901/02)

21, 22 och 24 februari: Helmer Osslund – Norrlands målare

17 Feb

Helmer Osslund

Helmer OsslundIvar Tornéus berättar om Fridas konstnärsbror.

21 februari 19:00 Tegs bibliotek, Umeå, entré 20 kr
22 februari 15:00 Grubbebiblioteket, Umeå, entré 20 kr
24 februari 13:00 Ersboda Folkets Hus, Umeå, entré 30 kr

“Stenarna bildade ett halvrunt, mörkt valv, och i det valvet lyste det alldeles rödgult, och det var mycket vackert. Detta hade Helmer målat på en tavla som hängde hemma, och det skulle vara så alldeles rödgult under det mörka valvet.”

Höstdag vid Nämforsen

Arrangörer: Tegs bibliotek, Grubbebiblioteket, Ersbodabiblioteket och ABF Umeåregionen
Bilder: Illustration till Svenska turistföreningens årsskrift 1920 samt målningen ”Höstdag vid Nämforsen” från 1918 som finns i Västerbottens museums samlingar.

16 februari: Öppet bokcafé tema barndomsminnen

14 Feb

Frida 12 år

Vi läser Frida Åslunds ”Folke och Frida” tillsammans och delar med oss av våra barndomsminnen. Med Maria och Sol-Britt från Ålidhemsbiblioteket.
Fika finns att köpa för 15 kr.

16 februari 14:00 Café Torget, Ålidhemsbiblioteket

Arrangörer: Ålidhemsbiblioteket, ABF Umeåregionen
Foto: Frida Åslund 12 år, Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek, handskrift 41:18

 

Författaren Frida Åslund

31 Jan

Till invigningen av ”Umeåregionen läser Folke och Frida” kom drygt 150 personer. Kul att intresset redan är så stort!

Vi som var där fick veta lite mer om boken ”Folke och Frida” och dess författare, Frida Åslund. Det är hon som står i mitten på bilden. Då, julen 1891 då bilden togs, var hon 12 år gammal. Runt sig har hon sina syskon, Elis (t v, som hon berättar om i novellen ”Det stora saftkalaset”), Helmer (t h, som ändrade sitt efternamn till Osslund och blev en berömd konstnär), Hulda (t v, som dog i TBC vid 38 års ålder) och Alma (t h, som utbildade sig till fotograf och arbetade med att rita kartor).

Syskonen Åslund julen 1891

Frida Åslund föddes i Umeå 1879, tog folkskolärarinneexamen här 1901 och hamnade så småningom som lärare i Horndal i Dalarna. Där satt sedan den 40-åriga fritidsförfattaren och tecknade ner sin barndom från Umeå i små noveller som sedermera kom ut i bokform: ”Folke och Frida” (1925), ”Frida i Per-Nils-gården” (1928) och ”Tiden går” (1932). Hela den första samlingen och halva andra boken finns samlade i den nyutgåva som också heter ”Folke och Frida” och som vi läser i Umeåregionen 2012.

Berättelserna utspelar sig i Umeå åren 1885-1888, då Frida var 6-9 år.

Fotot finns i Helmer Osslunds arkiv, handskrift 55:3, Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek.